M.C. fortsatte med tillverkningen av lantbruksmaskiner. Foton från tiden visar stora hjul ämnade för vagnar utan fjädring. Han lät snart tillverka en hästvagn som rönte stor uppmärksamhet i landet pga. fint hantverk. Vagnen kom att kallas Funder-Jumbe där Jumbe betyder vagn. En stor del av materialet till vagnarna var askträ som visade sig vara väldigt hållbart. Vagnarna ställdes ut på marknader där de blev bra reklampelare för karosserifabriken.
M.C. skaffade sig en motorcykel, en Nimbus 1921, som vid ett tillfälle fick agera dragfordon. En vagn skulle levereras och man tog då helt sonika motorcykeln, placerade en kille på bönpallen som fick hålla vagnens dragstång, så bar det iväg.
Christensen gav intrycket av att vara en föregångare inom flera områden i karosseribranschen. På gamla fotografier syns såmaskiner med trähjul, mängder med nav och ekrar där bara hjul och järnringar saknas och delar till de finare vagnarna. Verksamheten utökades allt eftersom med tillverkning av delar till allt som rörde karosseriverksamheten. En ny verkstad byggdes 1928 och 1934, då bilen hade gjort sitt intåg, inhandlades nyare maskiner. Företrädelsevis blev det karosser på FORDs chassin. Firman bytte i samma veva namn till Funder Vogn og Karrosser Fabrik A/S. Krosserna byggdes upp av ask- och bokträ. Ingen kan erinra sig om att det någonsin inkom reklamationer på utfört arbete. Ett gott betyg.
En återkommande kund, Frode Laursen, lät hämta sina nakna chassin från Fredrikshavn varifrån de kördes de 20 milen till Funder. Chassina hade bara solida gummiband monterade på fälgarna, varför de först kördes till en närbelägen gummifirma för nya däck innan hemfärd.
Med tiden blev bilarna större och det blev nödvändigt att lyfta taket på verkstaden. Detta hjälpte dock bara ett tag då bilarna ständigt blev högre. Till sist var det bara de minsta lärlingarna, de som fick plats mellan verkstadstaket och taket på fordonet, som fick uppdraget att sträcka vinyltaket.
När bilarna skulle målas kallade man på en målare från Silkeborg. Han slipade och spacklade till långt in på kvällen. När det var dags för lackering, fejades golven och så satte han igång. Allt som oftast utfördes arbetet på natten.
Det var förbjudet att röka i verksta'n pga. allt virke och spån. När någon kände sig röksugen, smet han ner på den lilla toaletten. Den var verkligen liten... Inget ljus fanns installerat men det fanns springor i dörren så lite ljus sipprade in. Eventuell odör sipprade ut. Det hände att springorna blev föremål för busstreck av kollegorna. En spann med kallt vatten slängdes mot dörren vilket resulterade i en lång svordomsramsa från innesittaren. Väl ute gick det naturligtvis inte att få tag på syndaren. Hämnden gick istället ut över nästa besökare...
Ibland for den ambulerande bagaren förbi. En äldre arbetare hade en stående beställning på två Napoleonbakelser som gömdes i matkassen till senare. Medarbetarna fann möjligheten till lite skoj och bytte ut grädden mot hartslim. Ovetandes om tilltaget började den äldre tugga i sig bakelserna. Utan en min. Förövarna blev oroliga. - Vad händer om han sätter i sig alltihop utan att märka något? Ingen ingrep och bakelserna blev uppätna. Det har nu gått 80 år och den äldre lever och är vid god vigör. Med detta som stöd tror förövarna att hartslim nog inte är farligt. Skämtet var ett av de grövre, mestadels handlade det om att lägga sågspån mellan pålägget och mackan.
M.C. Christian var en strikt och korrekt herre. På mornarna stod han i porten med ett öga på fickuret och förväntade sig att alla var igång med sina sysslor kl. 07.00. Ett ansträngt förhållande rådde mellan M.C. och bysmeden Juhl samt sadelmakare Frede Holm Möller. Båda levererade en del arbeten åt fabriken och de menade att M.C. pressade priserna. M.C. Christensen ville gärna själv bestämma priserna på de varor han levererade.
Erik Ravn Hansen, arbetare på fabriken, antar att det var campingvagnarna som innebar slutet för rörelsen. De byggdes alldeles för tunga. Andra tillverkare höll sina vagnar lätta och enkla medan Funder byggde med fint virke och lade ner mycket tid på hantverket. När fabriken stängde 1977 fanns mängder med virke kvar. Hela partiet såldes till Funderholme Karosserifabrik, en annan karossfirma i Funder.
Klicka på nedanstående två länkar för att få se en flakbil byggd av Funder karosserifabrik fotograferad utanför fabriken 1955. Bilderna tillhör hemsidan Danske Billeder.
Funderpickup, bild 1
Funderpickup, bild 2
Information om Funder Vogn og Karrosser Fabrik A/S är hämtad ur skriften "Syn for Sogn 2004 - lokalhistorier fra Silkeborgegnen" skriven av Kurt N. Christensen. Skriften går att köpa av Silkeborgs bibliotek i Danmark.